Ottsjödagboken

Utsikt över Håckrenmagasinet och Ottfjället i fjärran

Fredagen den 11 september 2015

Hej.

Då stundar snart resan till Ottsjö fjällby i Jämtlands län. Som vi har längtat efter veckorna 38-39 då vi har förmånen att få låna Gunnel och Rolands stuga. Idag blev det dags att utrusta och tvätta droskan, som skall ta oss hela vägen upp till Ottsjö. Igår hade jag studiebesöksdag med E.ON seniorerna. Vid lunchen kom jag i samtal med ett par från Munka Ljungby, som visade sig vara från i Undersåker och Kall. Lite tips fick jag på sevärdigheter, som kan läggas till på årets besökskalender i Åre Kommun. Men de hade inte varit uppe på Suljätten, vilket är otroligt med tanke på att det är ett av vårt bästa besöksminne genom åren. Men det är väl så att man blir hemmablind, vi bor på Västkusten dit alla åker för att bada, men vi har inte doppat tårna i år. Vi åker istället 96 mil norrut för att vandra på spångar och rösade leder för njuta av fjällens höstfärger.

Hälsar vi Skogstorpsbor

Gunnel & Bengt

Frukosten på Bed and Breakfast

Måndagen den 14 september 2015

Hej

Då är vi framme i Ottsjö Fjällby och installerade i vår stuga. Resan hit upp till vårt höstlov börjande i går morse. Allt gick programenligt på morgonen, det börjar bli lite rutin nu efter alla år vi rest till Ottsjö i Jämtland. Första resan gick 1981, då bodde vi inte i Ottsjö utan hos Panthers i Mattmar. Det var både den första och sista gången vi släpade med oss en husvagn, som vi bodde i. Tacka vet jag en stuga med alla bekvämligheter, som bara står och väntar på oss. Men nu var det årets resa jag skulle berätta lite om, den har inte varit helt utan händelser. Som sagt vi kom iväg, som planerat i går morse, förmiddagsfikan intogs på Trädets rastplats på Västgötaslätten. Sedan drog vi vidare förbi Skövde, Mariestad och Kristinehamn innan det var lunchpaus på Nässundets restaurang för intagande av Rotmos med fläsklägg. De har även ett vedugnsbageri, så det blev att fylla på termosen med kaffe och komplettera med kanelbullar, som sedan intogs på eftermiddagen vid en sjökant mellan Vansbro och Mora. Resan gick vidare genom Dalarna och Härjedalen till vårt övernattningsställe i Sveg. I år prövar vi ett nytt logialternativ "Bed and breakfast" . Den låg i en villakällare i utkanten av Sveg, det visades att hyrestanten hade många strängar på sin lyra, bl. a. var hon konstnär m.m. Övernattningen gick bra, det var trevligt inrett med gott om plats, vi hade även tillgång till en jacuzzi. På morgonen blev vi väckta med ett brak, hyrestanten tappade frukostbrickan i källartrappan. men allt löste sig till slut. Vi fick en fantastisk frukostbricka, som smakade utmärkt (se bilden). Nu när vi var mätta och belåtna tackade vi hyresvärd och drog vidare norrut över Vemdalen för vidare färd mot målet Ottsjö. Men utan för Sveg så small det, vi mötte en grävmaskinstrailer i hög fart och fick ett kraftigt stenskott. Gunnels kommentar kom direkt "nu gick rutan" och det gjorde den, en spricka som har växt under dagens resa. Lite tröstfika fick det sedan bli i Åsarna, sedan fick jag även göra ett lite stopp på Axamo museum, som har en liten kamerasamling. Vid middagstid var vi framme vid stugan där Roland tog imot oss och hälsade oss välkomna.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Spångpromenad till Språngsdalen

Tisdagen den 15 september 2015

Hej

Idag har vi inventerat bärskogen. På förmiddagen tog vi spångleden upp till Språngsdalen och vidare till blåbärsriset på Platåslutningen. Vädret var inte det bästa, lite blåsigt och regndropparna hängde över oss, men föll inte. Tack vare det milda vädret och att det inte har varit några frostgrader än, så går det att plocka blåbär fortfarande. Gott om blåbär finns det och lingon finns det i massor var man än vänder sig. Men lingonen är inte riktigt mogna än, lite vita på undersidan, så vi får hoppas på bra väder, så vi får fylla på förråden nästa vecka. Peter i Ottsjöbua påstod när jag var nere och handlade vaniljglass till blåbärspajen, att vi behöver stanna 3 veckor för få mogna lingon med oss hem. Så vi får se var vi landar kommande veckor. Vi trivs och har inget problem att stanna, boende är det gott om i byn, men vi har lite att ta hand om på hemmaplan också. Efter lunch knackade Gunnel (vår hyresvärd) på och undrade om vi ville följa med på hjortronspaning, vi var inte sena att anta utmaningen. Efter en timmes stövelvandring över myren nedför byn, så var det bara att inse att hjortonsäsongen var över. Men när vi ändå var på plats i skogen, så byte vi fokus och fyllde spannarna med blåbär istället. Avslutningsvis gjorde vi även en hallonspaning med gott resultat, så nu har vi bokat in torsdagen för den avverkningen. I skrivande stund har blåbärspajen lagt sig till rätta i kroppen, så nu får vi vila lite innan vi sätter oss framför dumburken och ser hur MFF klarar matchen mot Zlatan. Om MFF vinner, så ska vi fira det med Ottsjöjordgubbar med glass, så vi är förberedda..

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Kyrkstenen i Vålådalen

Onsdagen den 16 september 2015

Hej.

Idag var vi lite sega i benen efter gårdagens bärinventering i Ottsjöterrängen. Så vi tog oss en ordentlig funderare, även om vädret inte var det bästa, vad som var mest lockade att göra, som vi inte hade provat på innan. Då ligger Kyrkstenen i Vålådalen högst på aktivitetetslistan, men det är 6 km vandring från Nulltjärn, som är en liten sjö bortom Vålådalens fjällstation. Kyrkstenen är egentligen ett säreget och mytomspunnet klippblock, som sticker ut ur Kyrkstensfjället. Legenden berättar om ett samepar som gick dit och mötte en Karolinerpräst för att denne skulle få döpa parets son. Men det var mer än barnet som fick namn. Stenen blev Kyrkstenen, fjället fick heta Kyrkstensfjället och barnet döptes till Fjällsten. Vandringsturen går i skyddad terräng och skogen glesnar inte förrän de sista 500 meterna innan Kyrkstenen. Vandringsleden var lätt att följa och det bar inte uppåt förän de sista 200 meterna, men 6 km är 6 km, sedan går man inte den rakaste vägen heller. Så vandringsturen blev säkert 15 km, men besöket vid Kyrkstenen var värd ansträngningen. Utsikten från Kyrkstensfjället var fantastisk med Ottfjället i väster och Vålådalens fjällvärd i öster. Efter vi vilat benen och laddat batteriet (kroppen) programmerade vi benen för vandringen tillbaka Vålådalen och den efterlängtande bilen för färden hem till vår trivsamma stuga. Vi är mycket nöjda med dagens aktivitet, trots lite träningsvärk. Imorgon väntas riktigt busväder enligt prognosen, så då får vi den vila vi behöver.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

På tur

Torsdagen 17 september 2015

Hej.

Idag vaknade vi till ett härligt smattrande på plåttaket, det regnade och då får vi vår efterlängtade vila, de hade ju lovat regn hela dagen. Benen känns lite mer denna morgon efter den 15 km långa vandingen till Kyrkstenen under gårdagen. Men det blir att sköta om kroppen både på insidan och utsidan för att komma i form till kommande strapatser. Vi tog ändå en promenad bland regndropparna på förmiddagen, lite byggnation pågår runt stugan. En stuga håller på att resas snett framför vår stuga och planering av infarter från Högåsvägen pågår på ytterligare tomter. Till lunch var tänkt att jag skulle bjuda min hustru på "Pannbiffar med lök", men när jag skulle klippa upp påsen, som vi inhandlade i Järpen på vägen upp i måndags, så hade "Pannbiffpåsen" ett bästföre datum på 2015.01.15. Så det blev "Köttbullar med Skogstorpspotatis" till lunch istället. Därefter skrev jag ett långt och inehållsrikt brev till "Coop" hur detta kunde hända och hur man åtgärdar, så att man inte förlorar fler kunder i framtiden. I skrivande stund gluttar jag också på damlandslagets match mot Moldavien, det står 2-0 i halvtid. Nu börjar det strömma en skön kaffedoft i stugan, Gunnel kokar kaffe, så det vankas säkert något gott till tilltugg. Ikväll åker vi till Naturrummet i Vålådalen och lyssnar på fotofrossa med Bengt Bengtsson. Hur kan du utvecklas som fotograf i naturen? Varför blir inte bilderna lika fina som verkligheten? Bengt visar oss några knep för att vrida på perspektiven och på så sätt skapa mer spänning i våra bilder.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Tännforsen

Fredagen den 18 september 2015

Hej

Idag var inte vädret det bästa, regnet hängde i luften, så någon vandring i Ottsjöterrängen var det inte tal om. Men att sitta inne i stugan kändes inte som någon bra lösning. Efter en sen frukost så tog vi oss en tur till Åre, vi behövde lite kontanter, den närmaste uttagsautomaten finns i Åre. Med lite rikedom på fickan åkte vi vidare till Tännforsen. Tännforsen är ett av Sveriges största vattenfall med den totala fallhöjden 38 meter och bredden 60 meter. Den högsta vattenföringen uppmättes under vårfloden 1995, då mängden vatten skulle fylla hela Globen på en kvart! Vattenfallet omsluts av en lummig skog med skäggiga träd och mosstäckt mark - fantasin skenar iväg till sagovärldens fula troll och fagra älvor. Området kring Tännforsen är ovanligt tack vare den jämna och höga luftfuktigheten som forsens dimma skapar. I området finns därför exklusiva växt- och djurarter. Efter vi beskådat fallet och även besökt "Näckens udde" så var det dags för ett besök på restaurangen för att inta fika med våfflor, hjortronsylt och grädde. Den fikapausen smakade utmärkt, så mätta och belåtna på både sevärdighter och våfflor styrde vi kosan åter mot Ottsjö. Efter sen lunch i stugan gjorde vi ett besök i blåbärsriset, men vi hade bara satt oss till rätta för att fylla spannen så öppnade himmelen sig. Men som tur var så fanns det blåbärspaj kvar sedan tidigare, som tröstade oss till eftermiddagsfikan. Ikväll får vi hoppas att FFF klarar HBK och att senare Kevin klarar frågorna i Doobidoo.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Blåbärsriset utanför stugan

Lördagen den 19 september 2015

Hej

Idag har det inte varit något vidare väder, regn och stormbyar har kommit och gått. Så vi har hållt oss hemma i byn, gått och inspekterat stugutbudet m.m. På middagen åkte värdparet till sin Hytte i Norge och vi har lovat att stanna tills de kommer hem. Så nu har vi ingen spikad hemresedag, Gunnel och Roland tycker att vi väntar tills lingonen är mogna. Så nu hänger det på vår herre hur mycket sol och värme det blir i veckan. Det ser inte positivt ut de närmaste dagarna, de tunga molnen har stannat upp över Jämtlands fjälltrakter. Men nu till de positiva för dagen, vi har plockat lite jordgubbar, blåbär och röda lingon mellan skurarna, så vi har att festa på över helgen. Så någon nöd går det inte på oss tvärtom, här finns allt som behövs för överlevnaden. Ottsjö är en småort som ligger i Undersåkers socken i Åre kommun i Jämtland, 30 km från Åre samt 20 km från den välkända turistanläggningen Vålådalen. Orten ligger mellan Ottfjället och Hållfjället och har 80 invånare och ca 350 fritidshus. I anslutning till byn är Ottsjön belägen på en höjd av 494 m ö havet, känd för det goda fisket, de många och långa sandstränderna samt Ridvadet. Vadet 500 m långt går tvärs över sjön från Ottsjö och mot Fångåmon. Historiskt utgjorde vadet en viktig del av kurirleden mellan Eda skans och Duved skans, idag ett populärt utflyktsmål särskilt under varma sommardagar.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Ottsjö centrum

Söndagen den 20 september 2015

Hej

Idag när vi slog upp våra 4 ljusblå, så konstaterade vi att det var samma väder, som de senaste dagarna. Regn och blåst från vårt grannland Norge. Men vi måste ut, så vi bestämde oss för en kontrollrunda till våra lingonkullar utmed leden ner till Ridvadet. Vi tog vandringsleden som utgår från landsvägen, som går fram till byn. Leden är delvis spångad, så man fick ta det lite försiktigt, så man inte gör en rumpsättning, som jag gjorde för några år sedan. Den första lingonkullen var klädd med många lingontuvor, men som på andra ställen runt byn så var lingonen inte riktigt mogna än. Men man måste ju prova plockaren lite och se om handlaget sitter i sedan tidigare år. Men benen sa att de ville vandra vidare ner mot sjön, för det var riktigt skönt i skogen denna söndag, fjälluften som strömmande genom våra lungor under vandringen, fyllde kroppen med energi, så benen bar oss ända de 3 km ner till Ridvadet. Men när vi kom till sjön, så saknade vi fikaryggsäcken, vi skulle bara göra en liten tur ut för att kolla lingontuvorna, så hädanefter kommer vi aldrig gå ut på tur utan fikaryggsäcken. Vid Ridvadet kan man korsa sjön, som är max 60 cm djup och 600 m bred. Man har utrustat Ridvadet på båda sidor med sikttavlor, som underlättar att man håller riktningen när man tar sig över sjön. Men dagens väder och temperatur inbjöd inte till att pröva en tur över sjön. Vi tog oss istället åter utmed vandringsleden till bilen och den efterlängtande kaffetåren i stugvärmen. Efter lite vila tog vi oss en tur ut blåbärsbacken utanför stugan, men efter stund stelnade fingrarna till kylan, så blåbärsplockningen får vi fortsätta med när vädret har blivit lite bättre senare i veckan. Under eftermiddagen följde vi fotbollen i dumburken.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & bengt

Vålåfallet vid Östra Vålådalen

Måndagen den 21 september 2015

Hej.

I natt smattrade det riktigt ordentligt på vårt plåttak och under dagen har regnet fortsatt strila ned över fjällbyn. Men det var inte värre en att vi klarar en förmiddagspromenad med våra ytterplagg. Det blev än promenad för att kolla stugbeståndet mellan Högåsvägen och Landsvägen. Stugorna är byggda under förra århundrandet, troligen under 60-70 talet och skiljer sig lite från beståndet, som är byggt ovanför Högåsvägen. Men det var många stugor som var OK, om nu den förväntade högvinsten någon gång skulle inträffa. Regnbyarna släppte inte under dagen, så vi tog oss en tur till Vålådalens turiststation för prova dagens lunch. Den smakade utmärkt och efterrättens frasvåffelbuffe´ lade sig som en dimmbank överst i magsäcken. Efter rundvandring i denna byggnad med tända brasor och historiska rum vände vi nöjda åter till vår kulturella stuga i Ottsjö Fjällby. Under eftermiddagen rensade vi de bär, som vi samlat på oss hittills och placerade i vårt hyrda frysfack. Imorgon är det utlovat lite bättre väder, så vi Ottsjöbor åter får använding för våra fotpedaler.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Bergforsen vid S:t Olovsleden

Tisdagen den 22 september 2015

Hej

Idag blev vi trötta på allt regnande och tog oss en biltur mot Norge. Men först blev det ett stopp för ett viktigt inköp i Åre. När vi hade valt och valt, så kunde vi köra vidare på S:t Olovsleden.

"Denna pilgrimsled kallas Sankt Olofsleden. Den omfattar 580 km från Bottenhavet till Atlanten. Den svensknorska leden startar utanför Sundsvall, vid Sankt Olofs-hamn i Selånger, där Olav Haraldsson, enligt en sägen som upptecknades på 1680-talet, i början av juli 1030 ska ha landstigit efter några år i landsflykt. Han gick med sin här till Norge för att kristna landet och ta tillbaka kungatronen. Färden tog slut i Stiklestad, där Olav blev dödad i ett fältslag den 29 juli. Leden utsågs 2010 till "Cultural Route of the Council of Europe".

Ovan lite information, som jag klippt in om historien av S:t Olovsleden. vi körde vidare förbi Tännforsen och efter några mil närmade vi oss den norska gränsen, då förändrades landskapet. Vi befann oss ovanför trädgränsen och färgerna på markvegitationen lyste höst. När vi kom in på norska sidan stannade vi vid den nya S:t Olavs bron, där finns en naturskön rastplats som vi besökt tidigare. Där kan man även beskåda resterna av den gamla vägen, som delvis är insprängd i bergväggen. Forsen ovan kan man också nå från rastplatsen. Efter fikarasten körde vi vidare in i Norge ett par mil. Utmed vägen flöt en älv och det fanns natursköna vattenfall i mängd, som var svåra att fånga på bild, eftersom det inte gick att stanna varsomhelst på grund av gränstrafiken. Efter att vi visuellt beskådat detta gränslandskap vände vi åter mot Sverige och vikte av mot Kallsedet, där gjorde vi ett fikastopp och festade på varsin belgisk våffla. Färden gick vidare utmed Kallsjön, vi beskådade Suljätten på avstånd, for vidare förbi Kall och Järpen. Vi kollade även utbudet på Lundhags, men priserna var lite för tuffa för oss pensionärer. Vid 17-tiden var vi åter vid vår stuga, för att ladda batterierna inför morgondagens strapatser.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Utsikten från Kläpphögarna

Onsdagen den 23 september 2015

Hej.

Idag blev vi lite förvånande när vi drog upp rullgardinen, solen hade återkommit och molntäcket började spricka upp. Västerut så var himmelen blå, vad var på gång, väderrapporten från SMHI hade igår sagt något annat. Men vi var lite förvarnade för jag hade även kollat YR den norska väderprognosen och den hade lovat sol i dagens prognos. Så det var bara att utnyttja väderomslaget, de får bli en tur till Kläpphögarna idag. Men först skulle stugan städas, vi har inte kunnat hänga ut mattorna på en vecka, på grund av de återkommande regnbyarna. Städningen gick som en dans för oss, mattorna fick sin luftning och golven gicks över med dammsugaren. Gunnel ordnade fikaryggsäcken, så vid 11-tiden gav vi oss iväg på dagens tur till Kläpphögarna. Leden går via Språngsdalen, Platåkåtan och vidare upp till Utsiktstornet på Högåsen. När vi nåde toppen på Högåsen, så blev det ingen möjlighet att beskåda Ottsjö med omnejd, utsiktstornet hade blåst omkull. Så det blev att vandra vidare ner mot platån och nästa vilobänkar för att rasta fotpedalerna. Efter lite vila så vandrade vi vidare över platån, man fick hålla koll på var man satte ner fötterna, för platån var i de blötaste laget efter allt regnande. Men vi tog oss över platån tack vare att de var bra spångat på de riktigt blötaste ställerna. När vi besteg Kläpphögarna den sista biten, så lyste solen från en blå himmel, så kaffepausen blev en upplevelse i sig. Men Gunnel höll på att sätta humla i halsen, då den tog sig ett dopp i hennes kaffekopp. Vi satt länge och njöt av detta fantastiska fjällandskap, som är ett måste att få ta del av, när vi vistas här i september. Efter lite rundvandring och dokumentation med kameran, så vandrade vi vidare mot Ottsjö och vår stuga på Högåsvägen. Efter lite förtäring hade vi planerat för lite blåbärsplockning, men vi hade knappt svalt maten förrän himmelens portar öppnade sig. Regnet vräkte ner och även hagel ingick i nederbörden. Vattnet forsade utmed grusplanen, så någon uteverksmhet blev det inte tal om. Så vi vilar oss istället i bingarna och hoppas att FFF klarar matchen mot MFF ikväll istället.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Lingonplockningsdag

Torsdagen den 24 september 2015

Hej

Idag var det igen en solskensdag, så det var dags att fylla lingonspannarna. Vi funderade på vad vi skulle bege oss, vi har ju tidigare år, plockat årsbehovet utmed leden ner till Ridvadet. Men eftersom ligonen har mognat sent i år, så valde vi att bege oss till slutningarna mellan landsvägen och Ottsjön. Vi utrustade oss med fylld kafferyggsäck och för säkerhetsskull satte vi stövlar på fötterna. Vi skall vandra en bit genom blötmark innan vi når lingonkullarna och det visades var ett rätt beslut. Det var med spänning vi vandrade in i skogen, skulle lingonen vara mogna och skulle det lysa rött mellan tuvorna. Men vår oro obefogad, det var gott om lingonbär och de hade fått den härliga röda färgen. Man fick nästan lite lingonfrossa, för det var så gott om bär, så man blev lite för ivrig i plockningshastigheten. Men det blev en lyckad lingonplockningsdag, vi fyllde våra medhavda spannar. Det är även gott om blåbär fortfarande, så vi får se imorgon om vädret är med oss, vad vi fyller våra spannar med. Bären har vi rensat i eftermiddag och de ligger i värdparets frys, för att klara hemtransporten till helgen.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Fikapaus vid Svarttjärn

Fredagen den 25 september 2015

Hej

Idag var det regntunga skyar utanför vår stuga när vi drog upp rullgardinen, så vi tog oss en långfrukost och lite extra morgonvila. Men framåt 11-tiden var det dags för en inspektionsrunda i fjällbyn. Jag är ju bytomte denna vecka, så det är mycket att följa upp, det grävs 2 st tomter bakom vår stuga, i går göts en bottenplatta till en kommande stuga och snett imot vår stuga lade de på plåttak på ett annat pågående stugprojekt igår kväll. Sedan pågår det även utbyggnad av vägbelysningen ut med Högåsvägen, så det är mycket som vilar på bytomtens ansvar. Men efter denna runda, sög det i magtrakten, så det blev att fixa lunchen. Efter lunch blev vädret lite bättre, så vi laddade fikaryggsäcken och tog en tur utmed Håckren, målet var Sweaskogs Ekopark där vi tänkte kolla in bärtillgången och vandra upp till Svarttjärn. Vägen var i år i bättre skick, vid vårt tidigare besök fick vi punktering på grund av vägen då var belagd med grovt makadam. Och vad bär det fanns, idag fick Gunnel blåbärsfrossa. så vandringen upp till Svarttjärn fick vänta. Det var blåbär i massor, Gunnel plockade för hand och jag tog plockaren, så jag har rensningen kvar. Men nu drog det i kaffetarmen, så vi vandrade upp till Svarttjärn för inta fikan på minnesbänken vid tjärnen. Men när vi dukade fram porslinet, så öppnade himmelen sig, därför fick de bli fika på jaktstugans veranda istället. Vädret blev inte bättre så vi tog oss tillbaka till bilen och vände åter till Ottsjö. Vi gjorde ett stopp till för att fotografera regnbågen över Håckren och kolla lite till i lingonskogen.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & Bengt

Dagens skörd 20 liter på 2 timmar

Lördagen den 26 september 2015

Hej

Då har vi kommit till vår sista dag här i Ottsjö Fjällby. Vädret sådär, lite blåsigt, regntunga skyar och c:a 7 + grader. Lite ogästvänligt kan man tycka, men det biter inte på oss, ett besök i lingonskogen på eftermiddagen är ett måste denna sista dag. Vi utrustade oss för det bistra vädret och drog till skogs med våra plockare och bärspannar. Ett par spannar skall vi väl lyckas att fylla, det var målsättningen. Vi åkte till samma plockställe som vi besökte tidigare i veckan och denna dag var turen med oss. Vilken lingonkulle vi gick rakt på, där fick vi verkligen lingonfrossa, vi kröp på knä och lät lingonplockarna arbeta. Vi plockade över 20 liter på mindre än 2 timmar (se bild). Detta var en otrolig upplevelse på vår sista dag här i Ottsjö. Nu har vi packningen kvar och städningen av stugan. Så imorgon bär det hem till Skogstorp, med alla bär och upplevelser.

Hälsar vi Skogstorpbor

Gunnel & Bengt