Ett av resans mål "Suljätten"

Torsdagen den 12 september 2019

Hej alla läsare.

Då öppnar jag årets dagbok inför vår pensionärsvistelse i Ottsjö fjällby. Som vi har längtat, efter årets alla projekt, men nu känner vi att det ser ut som vi skall komma iväg som planerat. Året hittills har innehållit, både mot och medgång, men det är bara att kämpa på. Våren kantades av ryggproblem, gamlingen tog i lite förmycket som vanligt, så det blev att varva ner en smula. Men uteplatsen framför friggeboden kom på plats till slut. Efter sommaren kände vi att vi behövde ladda batterierna lite, innan höstens kommande projekt, så vi tog några dagar ledigt och besökte Öland och Karlskrona skärgård. Det blev en härlig upplevelse utmed Östersjön. Sedan väntade Jonathans studentsboendes byte, vilket också gick som planerat. Och senaste veckan har vi installerat solceller på taket, för att bidraga med energiutvinning i framtiden. Så nu har vi äntligen plockat fram våran vandringsutrustning och packar in den i bilen för kommande fjällmarscher. Överlevnadsprodukter för de kommande veckorna har vi inköpt hos Gekås och trädgården skövlar vi av kvarvarnde grönsaker. Sedan kompletterar vi med resten i Ottsjöbua hos Peter och Lena, så vi Ottsjöentusiaster ska överleva fjällvistelsen.

Hälsar vi Skogstorpsbor

Bengt & Gunnel

Björnen i Sveg har fortfarande stödhjul

Söndagen den 15 september 2019

Hej

Då är vi installerade i vår stuga i Ottsjö Fjällby och vi blev varmt välkommnade av vårt värdpar. Men först backar vi lite bakåt i tiden, tills i går morse, när vi lämnade Skogstorp. Vi startade resan vid 8-tiden och valde vår vanliga rutt genom Sveriges rike. Men vi rullade lite sakta inledningsvis på grund av att vi hamnade i kön till Gekås, men efter Ullared så lättade det betänkligt. Vi gled vidare genom Hallands inland och vidare upp genom Västergötland, men vid Trädet blev det tvärstopp, magen ville nu ha sin förmiddagsfika. Efter intaget av medhavd förstärkning, så drog vi vidare norrut och eftersom det var lördag så var det ingen trängsel på vägarna. Resan gick vidare genom Värmland och när vi närmade oss Dalarna, så var det dags att hitta ett öppet matställe. Tidigare toppställen var stängda, så det fick bli Flottarens värdshus i Vansbro. Hemlagade biffar med potatisgratäng smakade utmärkt och vi fick även kaffetermosen fylld, som vi sedan intog när vi gjorde ett fikastopp i Orsa. Nu var det bara ett 15 tal mil kvar till vårt övernattningsställe på Lilla hotellet i Sveg. Efter en natts god sömn väntade en överraskning vid frukosten i morse, vi blev serverade av Denise hotellet ägare. Vi fick oss då en lång pratstund om årens besök och hennes livshändelser. En av hennes barn är med i Svenska curlingslandslaget, deras matcher har man ju följt vid flera tillfällen, Resan gick sedan vidare över Vemdalsskalet där älgjakten pågick för fullt och plötsligt så mötte vi Zorros brorsa på vägen, men han hann inte hälsa på oss. När vi närmade oss Åsarna, så var det kaffetarmen som gav sig till känna igen. Så det blev ett stopp att intaga denna ädla dryck och det hade även ett större antal älgjägare behov av. Färden gick sedan vidare mot resmålet, men eftersom det fortfarande pågick vägarbeten mellan Svenstavik och Mattmar, så blev det att runda Östersund också. Men ett stopp på Coop i Järpen blev det också för inköp av lite överlevnadsprodukter. Sedan besteg vi resans sista uppförsbacke upp till vår stuga i Ottsjö Fjällby.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Snötäckta fjälltoppar

Måndagen den 16 september

Hej.

Idag har vi haft ett riktigt busväder, det började redan under natten då regnet vräkte ner. Så vi tog oss en välbehövlig sovmorgon, det kändes skönt att få ligga kvar i sängvärmen, när regnet smattrade på plåttaket. Men efter en stund så sög det lite i tarmen efter lite frukost. Så jag dukade fram lite tilltugg av det vi hade med oss och inköpet på vägen hit. Även denna gång så fick man en smakupplevelse när man fyller munhålan med Jämlads fjällfil, den smakar gudomligt här uppe i norr. Jag har alltid hävdat att det är inte smakar likadant som hemmavid. Det blev en långfrukost medan vi följde väderrusket utanför stugan. Vid lunchtid hade ovädret bedarrat, så att vi kunde göra en middagsrunda i stugbyn. Vi fick användning av våra medtagna vinterjackor. så det var bara att pälsa på oss så mycket vi kunde, för det behövdes i den hårda kalla vinden. Höstfärgerna hade inte gjort sitt intågande än på grund av att det inte har varit några frostgrader. Men det var upplevelsen vi var ute efter och att vi har förmånen att kunna göra det vi vill. Under eftermiddagen tittade Roland in i stugan, det blev lite händelser då och nu som vi gjorde oss påminda om. Älgjakten pågår enligt Roland och hans jaktlag hade hittills fått en kalv, de vuxna älgarna återstår. Om 2 år firar han 50 år som älgjägare och då är tanken att ta det lite lungnare. När det gäller bärtillgången så finns det inga blåbär, hjortronen kom proffsplockarna och tog, lingonen är nu plockningsfärdiga enligt byborna. Under kvällen följer vi släkten i dumburken.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Ottsjöodjuret mötte vi idag

Tisdagen den 17 september 2019

Nysnö på Ottfjället

Hej.

När vi lättade från våra sängalkover och rullade upp rullgardinen, så kunde vi konstatera att vädret inte hade förändras. Regnet strilade fortfarande ner från en grå himmel och temperaturen var endast ett par grader. Så det var inte lovande för dagen. Men det var bara att acceptera och gå vidare, samt att se möjligheterna för dagen. Efter frukosten så var dags för att lite inköp hos Lena och Peter i Ottsjöbua, men affärsparet var inte plats, de hade rest till Rhodos. Med tanke på dagens Ottsjöväder, så får man förstå dem. Men den nya generationen i affärsfamiljen hade övertagit ansvaret för butiken, så vi fick det vi behövde för att kunna leva vidare. Under dagen fortsatte strilregnet över byn, så vi tog det lite lungt och fixade lunchen för att få tiden att gå. Men senare på eftermiddagen, så ljusnade det en del, så vi bestämde oss för att ta en tur i fjällterrängen för att få lite luft. Vädret blev efterhand lite bättre så vi styrde kosan upp mot Platåkåtan och väl uppe så sprack det upp och solstrålarna värmde bitvis. Det blev en liten tur bland snåren för att kolla bärtillgången, enstaka blåbär och lite lingon fanns att tillgå. Efter en stund vände vi hemåt förbi vindskyddet i Språngsdalen. Lite längre ner så var leden ändrad, så man gick en ny sträckning genom skogen ner till Värdshuset. På nervägern möte vi Ottsjöodjuret, vilket blev en fantastisk upplevelse för oss. En seg dag på grund av vädret, fick en fantastisk avslutning.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Utsikten under fm-fikan vid Nulltjärn

Onsdagen den 18 september 2019

Hej

Under natten smattrade det fortfarande på plåttaket, regnet ger sig inte. Men vi fjällturister räds inte vädret, så efter frukosten tog vi beslutet att vi skulle utforska Vålådalsterängen. Vi laddade ryggsäcken med fika med tilltugg och styrde färden mot Vålådalen. Vädret blev bättre och bättre när vi närmade oss det första stoppet, Vålåfallen vid Östra Vålådalen. Vattnet forsade mer än vid tidigare besök, men solen saknades för att få toppbilder. Nu kände vi för att hitta ett bra fikaställe , så vi drog vidare till Nulltjärn, som ligger efter Vålådalens turiststation. Väl framme hade solen tittat fram, så det såg lovande ut för kaffepausen. Men vinden bet lite för mycket i skinnet vid strandkantens serveringsbord, så vi tog oss en bit in på vandringsleden till Kyrksten. Vi hittade en fantastisk fikaplats i solen med utsikt över Nulltjärn och med snötäckta fjälltoppar i fonden. Denna tavla blev rikligt  fotograferad, så vi har många bilder med oss hem till vår årsbok. Efter att vi fyllt oss med tilltugget och fjällupplevelserna vände vi hemåt, men det blev några fotostopp vid Ingeborgsfallet och Vålåfallet, som nu badade i solens strålar. Vi åkte ut på morgonen utan förhoppningar, men upplevelserna vi fick med oss hem laddade våra batterier.

Hälsar vi Ottsjöbor

Gunnel & bengt

Dagens bild från vandringsrundan

Torsdagen den 19 september

Hej.

Åter en dag för en tur runt Ottsjö Fjällby. Dagen började som tidigare, regnet hängde fortfarande i luften och vinden tog i då och då. Temperaturen någon plusgrad krävde varma kläder, så våra medtagna vinterkläder var räddningen. Så det blev att ta på sig både täckbyxor och vinterjacka, samt en ryggsäck med varmladdade termosar. Vi hade bestämt att ta en tur till Ridvadet, en sandbank över Ottsjön, som även Karl XII använde under sina fälttåg genom byn.Vandringsleden gick utmed Ottsjöns strand, Lavskrikorna hälsade oss välkomna och en och annan Korp kraxade lite irriterat. Gunnel fotograferade myror och såg en ekorre titta nyfiket fram. Några bär fanns inte utmed leden, så det får vi leta efter dem i högre terräng. Efter några kilometer, så kom vi fram till Ridvadet, och kunde beskåda vandringsstråket som går över sjön. På båda sidor om sjön så finns det vita markeringstavlor, så man skall kunna hålla kursen på sandbanken när man tar sig över, annars hamnar man i djuprännan som Vålååns utlopp i sjön skapat. Synd att temperaturen inte inbjuder till bad, annars hade det varit lockande att vada över i det knähöga vattnet. Nu började det värka i magtarmen, så vi tog oss tillbaka en bit till ett vindskydd vid sjökanten för dagens fika. Vi fick då beskåda vädrets växlingar när regn och solstrålar kämpar i skyn. Efter detta skådespel, som också är en del av fjällupplevelsen, så vände vi åter mot Båthusviken i byn. På vägen tillbaka fick vi beskåda Ottsjös första fritidshus "Liljenäset" byggt 1909. På den tiden fanns det ingen bilväg till Ottsjö, än mindre elektrisk ström eller andra teknikens bekvämlighheter. När vi sedan närmade oss den sista biten tillbaka , så såg vi en älgko med kalv i skogsbrynet. De kollade oss noga, så vi inte var några älgjägare, innan de vandrade vidare. Det blev en fantasisk dag , som vi är mycket nöjda med.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Ottsjö

Fredagen den 20 september 2019

Hej.

Idag har vi haft ett riktigt skitväder, regnet har vräkt ner både vertikalt och på tvären. Men lit vila kom väl till pass, vi behövde en lite lungnare dag för att ta in veckans upplevelser. Så det blev sovmorgon, men som tur var så ringde mobilerna, så vi fick ta tag i frukost och morgonsysslorna. Någon aktivitet hade vi inte planerat för dagen på grund av vädret, men en tur ner till Järpen för lite inköp stod på programmet. Vi gjorde först ett stopp som brukligt på Lundhags för eventuella inköp, men vår pensionskassa klarade inte deras prislägen. Så det blev istället lite inköp på Coop för förstärkning av matförrådet. Även lite sightseeing i Järpen innan vi vände åter till vår stuga i Ottsjö. Men under eftermiddagen kändes det för lite luftväxling i byn, så jag tog på mig som brukligt och tog mig en tur för att besiktiga nybyggnationen utmed vägen till liften. Men det var ingen bra idé, regnet piskade på ordentligt, så det dröjde inte länge innan mitt bättre jag sa vänd hem. Jag lydde rådet och tog mig hem till våra varma stuga, där sedan en kopp varm choklad var en bättre idé i detta ruskiga väder. Nu väntar vi på det utlovade väderomslaget i helgen, så vi kan uppnå våra vandringsmål.

Hälsar  vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

PS: Nu är det full storm

En damm i stugbyn

Lördagen den 21 september 2019

Hej

I natt stormade det ordentligt, men stugan stod pall, vilket vi är tacksamma för. Vindbyarna ryckte ordentligt i lösvirket, man vaknade till då och då av smällarna. Vindbyarna har hållt i under dagen, men nu i skrivande stund avtagit i styrka. Regnet har också kommit och gått, så någon vandring var inte att tänka på. Så vi har mest tagit det lungt och myst i stugan, men på förmiddagen pälsade vi på oss och gjorde ett besök i Ottsjöbua för inköp av lite kompletteringsprodukter. Stigen ner till affären är lätt vandring nerför rodelbacken, men hemvägen kräver sin man och kvinna, man får stanna och hämta andan då och då. På Ottsjö fjällbys anläggning pågick höststädning inför nästa veckas visningshelg. Jag har aldrig sett så många bilar på parkeringen hela 22 st, så uppslutningen av delägarna var inte dålig. Sedan följde vi Falkenbergs FF-s hemmamatch mot Östersund i dumburken och det gick vägen med lite tur. Sedan så tog vi en ytterliggare motionstur i stugbyn för att kolla nybyggnadsobjekten, som pågick i byn. En ovanför vår stuga kan vi tänka oss att överta om framtiden på lotterimarknaden hjälper oss på vägen.  Nu är förhoppningen att morgondagens utlovade väder ger oss möjligheten att åter gå ut på vandring.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Ristafallen

Söndagen den 22 september 2019

Hej

Då är det söndag och vi väntade ett väderomslag, men så besvikna vi blev när vi rullade upp gardinen på morgonen. Det föll små snöflingor från skyn och det var endast någon plusgrad ute. Men vi hade en planering för dagen, det har ju fallit mycket regn sista veckan, så älvarna är nog välfyllda. Så det blev ett besök vid Ristafallen och  det var vatten i massor. Ristafallen är som namnet låter, det är många fall, som man får gå några kilometer och följa. Jag tog fram kameran, här fanns mycket att dokumentera. Men vid första fotoförsöket, så kom det en varning upp i sökaren, minneskort saknas. Jag hade plockat ut minneskortet ur kameran när jag skrev gårdagens rader till er och glömt att sätta tilbaka det i kameran igen. Så dagens bilder är tagna med mobilkameran, det funkar som reserv också. Ristafallen åker vi säkert förbi fler gånger i veckan, så jag får ta fler kamerabilder senare till årsboken. Det var fantastiskt att gå ut med fallen och dessa vattenmassor, som bara dånar fram mellan klipphällarna. Man förstår vilken upplevelse det måste vara när vårfloden vräker sig ner förbi fallen. Efter denna upplevelse, så drog vi vidare utmed Kallsjön för att inta vår medhavda fika. Vi fann efter några kilometer vårt sökta fikaställe och kunde njuta av förtäringen och utsikten över sjön. Efter denna högtid, så tog vi vägen till Åre som går förbi Fröå gruva och när vi närmade oss Åre så kunde vi skåda delar av skidortens utbredning. Under eftermiddagen, så tittade solen fram då och då, nu väntar vi bättre vandringsväder i veckan.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Suljätten med näsan i dimman

Måndagen den 23 september 2019

Suljättens topp, ingen utsikt på grund av dimma

Hej.

Idag hade vi bestämt att vi skulle bestiga Suljätten som ligger på andra sidan av Kallsjön.

                                                                                                                                   Suljättens saga                                                                                                                  För länge, länge sedan bodde två jättar i Kall. Rut i Skut bodde på Åreskutan och Jätt i Spjätt vid Suljätten. Dessa låg i fejd med varandra då de menade att de utnyttjade varandras jaktmarker och fiskevatten. Då och då försökte de slå ihjäl varandra med stenkastning.
Rut var den störste och starkaste av jättarna och lyckades till slut få in en fullträff på Jätt i Spjätt så denne blev liggandes med näsan i vädret. Så har Suljättenuppkommit.

Vädret var för dagen lovande, solen skulle visa sig under eftermiddagen enligt väderutsikterna. Så vi lagade till en förstärkt fikaryggsäck och lite extra varma kläder, samt gav oss iväg ner mot Kallsjön. Vi rundade Järpen och Kall innan vi kom fram till Lillvallen, som är startplats för vandringen upp till Suljätten. Vandringen är 3 km och man ska ta 400 höjdmeter innan man når Suljättens näsa. I början lätt vandring, men när man kommer in i granskogen, så bär det uppåt och sista biten, så får man nästan krypa på alla fyra. Bitvis var vandringsleden blöt av allt regnade i veckan, så man fick hela tiden se var man satte fotpedalerna. När vi nått toppen så låg dimman tät över Suljättens näsa, så man såg bara några tiotal meter. Men vi fick skrivit i besöksboken att vi Falkenbergare hade varit där, så när vi besöker Suljätten nästa gång tillsammans barn eller barnbarn, så kan vi bevisa att vi 70+++ orkade upp. Lite besvikna blev vi att vi inte kunde fotodokumentara vårt besök på grund av dimman, men det är ju prestationen som räknas. På återvägen så plingade det till i mobilen, det var värdparet som smsa att vi var välkomna på kvällssupé. Så under kvällen avnjöt vi god mat och många fjällhändelser från de gångna åren i Ottsjö Fjällby.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Utsikten från Kläpphögarna

Tisdagen den 24 september 2019

Hej.

Idag var det trötta kroppar, som vaknade till liv i stugan, jag kollade vädret genom gardinspringan och kunde konstatera att dimman låg som ett dasslock över fjällbyn. Så det blev att återvända till bingen och stjäla lite mer sömn för att kroppen ska återhämta sig. Men vid nästa uppvaknande, så lyste solstrimman över sjön, så vi steg upp och tog frukost under tiden som himlen blev blåare och blåare. Så  det fick bli en fjällvandring idag. Med laddade ryggsäckar, så valde vi Platårundan för dagens prestationsvandring. Starten går genom Språngsdalen och de har lagt om leden lite på grund av att vinterns skidspår tar mera plats. Men vi valde av nostalgi den gamla ledsträckningen, som är spångad upp till Platåkåtan. Väl däruppe, så kunde vi se Ottsjöfjällets topp för första gången. Vädret var helt underbart, solen värmde från en blå himmel. Nästa stopp är utsiktstornet på Högsåen, där satte vi oss en stund och vilade , samt förstärkte kroppen med lite tilltugg. Leden går sedan över Platån med fantastiska höstfärger runt omkring oss. Benen fick jobba hela tiden, men det hade inte varit dumt med några smörjkoppar, som skulle kunnat mjukat upp lederna ibland. Fikapausen tog vi sedan på Kläpphögarna med utsikt över Ottsjön och fjällmassiven. Det var svårt att lämna denna färgssprakande tavla med höstfärger. Men efter att vi fått laddat både magen och dagsupplevelsen, vände vi hem till vår stuga i byn. Sista biten var lite lerig efter allt regnande, så man fick kryssa mellan tuvorna. Under kvällen så följer vi Falkenbergs chanser i dumburken.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Dagens lingonskörd

Onsdagen den 25 september 2019

Hej.

Det har varit en härlig dag i Ottsjös lingonmarker. Men dagen började med frost, det har varit den första frostnatten här uppe i Ottsjö fjällby. Marken och bilen var täckta av nattfrosten och dimman låg tät över byn. Det kändes som vi bodde i ett mjölkpaket, men efter en stund lättade dimman och solstrålarna tittade fram. Men det dröjde inte länge förrän dimman återkom och låg som ett täcke över byn. Idag hade vi ingen fysisk aktivitet på gång, utan vi skulle ta det lite lungt och kolla lingontillgången utmed ridvadsleden. Det är ett av våra lingonställen där vi lyckats hitta våra årsbehov tidigare år. Så vi gav oss iväg i dimman för en tur för att göra en snabbkoll. Inledningsvis hittade vi inga bär, det hade nog varit för torrt under sommaren. Men jag tog en tur in i terrängen, där vi inte varit tidigare och där lyste lite rött. Efter lite plockning så drog vi oss lite in längre i skogsterrängen och vilka lingontuvor vi hittade. Det var bara att lägga sig ner på knä och repa så mycket man kunde. Så vi fyllde våra spannar med lingon och drog hem för lite lunch och vila. Men det blev en tur till under eftermiddagen och då hade vi fika ryggsäcken med, så vi hade härlig eftermiddagen bland lingontuvorna. Vi lyckades fylla alla medhavda spannar och påsar med lingon för kommande årsbehov. Det finns mycket mer att hämta, men vi får se om tiden räcker till för lingontur till på fredag.

Hälsar vi Ottsjöbor

Bengt & Gunnel

Handölsforsen

Torsdagen den 26 september

Hej.

Idag, när vi slog upp korpgluggarna, så hade det varit nattfrost igen. Det var även idag ett dimtäcke över byn, men det var ändå utlovat veckans bästa väder. Så vi hade bestämt att ta oss en tur till Handöl och vandra utmed Handölsforsarna. Vi var där i fjol och vädret var så där då, så med dagens förutsättningar, så såg vi fram emot fler bra bilder. Vi lämnade byn med ett fantastiskt väder, sol från en blå himmel och ingen vind. Men när vi rullade ner för backarna mot Undersåker, så körde vi in i dimman igen. Ska vädret spela oss ett spratt idag igen, men när vi började se konturerna av Åre fjällbackar, så lättade dimman. Vi drog vidare väster ut och vid Enafors tog vi av mot Handöl. Men först blev det ett stopp på Hanris Café, för en fika med deras berömda frasvåfflor. Sedan blev det en vandring utmed Handölsforsarna, som för dagen hade forsande vatten i mängd efter senaste tidens regnväder. Det blev många bilder till kommande årsbok och den egna eftermiddagsfikan avnjöt vi vid forsen brus. Nu hade klockan redan hunnit en bit förbi 15.00, men vi ska försöka att hinna med ett återbesök till. Vi rullade vidare mot Storlien och Brudslöjan, som är ett vattenfall på gränsen mellan Sverige och Norge. Från parkeringen gick vi några kilometer i svår terräng och nerför ett antal trappor utmed bergväggarna. Efter en svettig vandring kom vi till sist fram till målet och fallet Brudslöjan. Vattenfallets fallhöjd är 24 m och vi tog den branta trappan ner till vattenfallets fot, härifrån är vyn mot fallet som allra mäktigast. Fukten slår emot en och dånet ljuder i öronen. Om vägen dit var svettig, så var återvägen svettigare och man fick vila sig när pulsen gick på högtryck. Vi kom så småningom tillbaka till bilen och då fick återställa vätskebalansen och lungna ner blodtrycken. Efter denna vilopaus, så vände vi åter till svenskbygder och till vår stuga i Ottsjö fjällby, för kvällsbuffén. En mycket givande dag, som innehöll lite mer än vi förväntat oss.

Hälsat vi Ottsjöbor 

Brudslöjan igår

Fredagen den 27 september 2019

Hängbron över Handölsforsen

Hej.

Då närmar sig vistelsen här upp i Ottsjö Fjällby sitt slut denna gången. Efter gårdagens strapats till brudslöjan, så tog vi en ordentlig sovmorgon idag. Musklerna behövde återhämta sig och de övriga kroppsdelarna behövde lite mer vila än vanligt. Men efter frukosten så tog vi en sista vandring genom stugbyn för att inandas den härliga fjälluften. Det kändes vemodigt att behöva lämna denna by som har så mycket att ge, men våra batterier har blivit laddade, så vi klarar våra höstaktiviteter på hemmaplan. Även våra bärhinkar är välfyllda, synd bara att vi inte hade fler med oss, men det blir ändå mycket att rensa när vi är hemma igen. Nu väntar städningen av stugan, men det går som en dans efter alla gånger vi fixat det. Rutinerna sitter i, så imorgon vid 8-tiden vinkar vi hej då och återkommer vecka 8 nästa år.

Hälsar vi Skogstorpsbor

Bengt & Gunnel